Igår kväll provade jag en öl som Pelle vänligt nog burit hem till mig. Har inte hämtat mig än!! 
På nättet beskrivs ölen med smak som:
”Rodenbach Grand Cru har en kraftig, syrlig smak, med en fruktig och mycket uppfriskande eftersmak. Den mjuka och syrliga karaktären gör Rodenbach till en riktig törstsläckare.” och
”Karaktärsfull, mycket syrlig, rostad smak med inslag av torkade tranbär, farinsocker, blodapelsin och lakrits. Jästfällning.”
När jag kommit på lämpliga ord att beskriva smaken med så återkommer jag. Det händer ju att barn läser här på bloggen. 
Då är vi överens, kul öl att pröva men inget vi behöver dricka någon mer gång! Fram för mer av ”god engelsk öl. /Eva
Tack för möjligheten att pröva detta öl och jämföra den med Mohawk vs. Belgien är ju känt för sina mångfaldiga ölbryggerier varav tydligen då Grand Cru är en av dem. Till stor del så delar jag Evas uppfattning om Grand Cru. Egentligen fanns det inte så mycket ölsmak utan en helt annan, oidentifierad, smak. Det är ju ungefär som man vill pröva vitt vin och så väljer man Retsina som inte alls smakar som franskt vitt vin. Däremot smakade Mohawk vs mycket bra. Jag kände genast igen ”god engelsk öl”. När jag sedan läste etiketten så framgick det att den var brygd på engelsk humle från sydöstra England (Kent), vilket förklarade att det smakade engelsk pub, fast den var gjord på svensk bryggeri. Det var en intressant test med två väldigt olika ölsorter och till Belgiens ”försvar” kan sägas att de även har god öl som t.ex. Jever. Belgien har även en tradition att brygga mycket stark öl, vilket gör att man egentligen inte vet om man ska dricka den som en snaps i ölglas eller som öl i ett snapsglas. Som sagt tack för att jag fick möjligheten att pröva de båda sorterna.