Ett gott skratt – om man inte är Degerforsare kanske
Det har gått gräsligt bra för Degerfors, har ni märkt det? Eller grusligt bra, kanske man ska säga. Har ni sett hur mjölkkorna brukar bete sig när de släpps ut från ladugården efter att ha varit inlåsta under vintern?
Det är inte ofta man får se kossor studsa runt och göra highfive men när det vankas grönbete, då jävlar blir det fart på dem. Ungefär samma fenomen ser vi nu, i Degerfors. Förutom brölandet då.
Degerfors är seriens formstarkaste lag och det är förbaskat bra. Särskilt med tanke på hur det såg ut för ett par månader sedan. Förutom att laget är nykomlingar så har de sämst träningsförhållande av samtliga lag. I februari och mars tvingades laget sprätta runt på en stenfrusen grusplan eftersom det inte finns någon konstgräsplan som i mått mäter något som ens liknar en riktig fotbollsplan.
Nya trenden – Grus alltså. År 2010. Kan ni tänka er? I allsvenskan har vi ju sett
trender komma och gå. Ett tag skulle alla lag värvar brassar. Djurgården började hämta hem spelare med Finlandsfärjorna och när Magnus Haglund och Rikard Norling gjorde succé med Elfsborg och AIK – ja då skulle alla lag ha en ”ung” tränare.
Hur många matcher till behöver Degerfors vinna för att alla andra ska börja träna på grus?
Stora Valla kan bli en riktig skräckarena för övriga lag den här säsongen. Inte nog med att Degerfors är starka där hemma, på den gropiga plätten. Det finns rätt gott om mygg också. Och sen kan Tord Grip dyka upp när som helst. Med sitt knappspel. Hua. Planerna i Superettan har ju å andra sidan mest påmint om ett grustag. Så Degerfors framfart kanske inte är så förvånande ändå? De kanske till och med skulle platsa i allsvenskan.
